Jag letar efter en sommarhäst till Emilia!
JAG BLIR SÅ ARG NÄR MIN DATOR INTE FUNGERAR!!!
Är hon inte underbar, min Anna-Bell?
Puss på dej snuttan!
Jag älskar dej för evigt och jag är så STOLT över dej, hjärtat!
Kramisar från mamsen
Bilderna är från Anna-Bells blogg www.annabelli.blogg.se
Lyckligt lottad!
Tänk på alla som har det torftigt och saknar en massa olika saker i sitt liv!....och jag tror det är många som inte är lyckliga och mår bra.
När jag pratar om lycka menar jag inte himlastormande lycka, så som en del ögonblick i ens liv är, utan den lyckan om att ha någon att komma hem till, stiga upp med, dela gädje och bekymmer med. Gå in och pussa på sina barn när de somnat, osv......
Denna helgen har vi varit i stallet, vi har varit stalljour. Att jobba hårt och slita är skönt för kroppen. Men balsam för själen är att se sin dotter tindra med ögonon och vara fullständigt förälskad i sin häst. Se stoltheten och lyckan i hennes ögon när hon övervinner den ena rädsla efter den andra och hela tiden utvecklas i det hon gör, det är lycka..........
Att se sin vuxna dotter stå på egna ben, vara modig i sina val, det är oxså lycka. Jag blir lycklig när Anna-Bell vågar testa sina vingar, vågar satsa på det som varit hennes dröm i många år. Då svämmar mitt hjärta över av lycka och stolthet!
Att vara förälder är roligt men svårt.Men det är så härligt att få dela deras resa, från liten till stor från hemmet och ut i världen på egna ben! JAG ÄLSKAR MINA BARN!
En annan stor lycka i mitt liv är att ha fått kontakt med min biologiska familj! det känns som pricken över i:et i mitt liv. Det som jag aldrig trodde skulle hända har hänt! Och berikat mitt liv enormt mycket! Tänk att få uppleva att man liknar någon annan, UNDERBART!
Jag och Emilia i Surahammar!
Vi har längtat så länge efter att ses igen. Och så känns det som det kommer att vara länge denna gången torsdag till söndag.....men oj vad tiden går fort!Men vihar haft det så bra. Det känns som jag fått en syster. Petra säger likadant! Vi har mycket gemensamt och många likheter.......det känns faktiskt riktig bra att kunna likna sig vid någon.....den känslan har jag aldrig kunnat föreställa mej!
När jag åkte upp i januari och skulle träffa Petra för första gången, sa Ola till mej att jag skulle tänka på hur jag nös. Det är nämligen så att när jag nyser, nyser jag väldigt ljudligt...... När jag varit hos Petra ett tag och vi var i köket och grejade nös Petra-------lika ljudligt som jag. Vi fick ett gott skratt........
Lilla Emilia har oxså varit med denna gången. Hon och Emma hade så kul! De lekte och sov tillsammans från det vi kom tills dess de kramades hejdå på stationen!
Här kommer lite bilder!
appa står utanför tåget och vinkar av oss! Emilia tycker synd om pappa som inte kan följa med!
På torsdag åker vi till Surahammar!
Och så är det det här med packningen. Hon har tjatat i två dagar om väskan. Igår hämtade Ola hennes väska och nu står den "packad" med bla trosor....innanför ytterdörren................hon undrar varför inte jag har packat än? Dessutom har hon svårt att somna på kvällarna och hon vaknar i "ottan" och undrar hur länge det är kvar.....
Det är helt underbart att se hur hon engagerar sig och planerar vår resa! Man blir helt lycklig bara av att se henne, den lilla godingen!
Den sista tiden har varit fylld av långa arbetsdagar och mycket skolarbete så det ska bli underbart skönt att åka bort några dagar! Petra med familj....here we come!
Om Anders, vårt "sommarbarn"!
När jag var liten bodde vi i stan och hade torp på landet. Det var riktigt mysigt!. Kallt vatten att duscha i och utedass! Livet på en pinne. Jag och pappa på en joggingtur tidigt på morgonkvisten och sen en iskall dusch! Vid den tiden av mitt liv var jag 6 eller möjligen 7 år. Pappa var militär och var med i frivilliga motorcyckelkåren (FMCK) så på sommaren hade mamma vår lilla röda "folka" och pappa hade militärhojen och körde till torpet med. När pappa var ledig körde han alla ungar en sväng på mototcykeln....................
Jag har ju inga syskon och det tänkte mina "braiga" föräldrar på. Sommaren när jag var 4 eller 5 år skulle vi få ett sommarbarn från Stockholm , under sommarveckorna. Mamma var ju hemmafru, och vi hade all tid i världen. Jag minns fortfarande färden i vår röda folka in till tågstationen i kristianstad, när vi skulle hämta Anders, vårt sommarbarn allra första gången. När vi kom till perrongen var där massor av familjer som väntade..... Jag minns fortfarande hur det kom en massa barn ut från tåget tillsammans med en del allvarsamma tanter. Barnen hade nummerbrickor/lappar som hängde om halsen,................ de var alldeles ensamma utan föräldrar...................... Mamma läste på sin lapp, vilket nummer vårt pojke skulle ha.....och så kom han då lille Anders, vår lille blonde "Stockholmspåg". Han var så välkommen till oss och vad jag minns hade vi det riktigt mysigt. Mormor hade gård och Anders som bodde i Haninge i Stockholm, i höghus, fick uppleva mycket som en livet som "en liten gåsapåg från skåne". Mormor var mycket glad för Anders, precis som vi andra. han kom tillbaka sommar efter sommar. En vinter när hans mamma opererades var han även hos oss en månad över julen. Sista gången vi sågs som barn var vi 10 år! sen blev det ett långt uppehåll....................
När jag fyllde sex år skickade Aners och Seijja en bok tll mej som hette lilla mamma. den handlade om en flicka som lekte med sina dockor som hette Anna-Bella, Bettan och Bibbi....Det är efter den boken som min Anna-bell har fått sitt namn, och jag har fortfarande kvar boken!..............
2002 kom våran Anders på besök! Då var han hemma från USA, på arbetsresa. han var gift och hade barn... det var så fantastiskt kul att träffa honom igen...och han var precis som då...............bara äldre,precis som jag!... och han var lika underfundig och pillimaris
k som han var då!
Nu har det gott ett tag i gen utan att vi setts, men jag tänker ofta på den tiden och undrar ibland om det fortfarande fnns "sommarbarn". Emilia är ju ett ensambarn precis som jag var...........................
Herregud, vi är en pluggande familj!
När sen lillsnuttan stoppats i säng och nattats, sätter sig de andra två nördarna......alltså jag och Ola. Jag håller på med slutspurten å mn c-uppsats och sitter med huvudet över laptopen, Ola håller på med sin fysiologi och sitter djupt försjuknen i sitt.........Vilket liv vi lever just nu! men det är kul och utvecklande......tro det eller ej!
Men vi har faktiskt tid över till lite annat oxså.....tex njuta av frukost på en solig balkong, promenader med hundarna, följa med Emilia på ridningen, laga god mat och ta ett gott glas rött ibland..............Till helgen ska vi njuta av ledigheten, ja det förstås vi ska på ridning och kalas på lördag och på söndag får det arbetas med uppsatsen........nåja lite ledigt i alla fall!
Idag har vi förresten fått hem vår första matleverans från Mat & ro. Det har varit en alltigenom angenäm upplevelse idag. det var kul att laga maten, det såg trevligt ut och smakade gott! Vi får se om det fortsätter i samma stil. Jag kan ju säga att det var inte helt fel att få sin matkasse uppburen till tredje våningen, säga tack och packa in i kylen. TIDEN KAN ANVÄNDAS BÅTTRE ÄN ATT HANDLA MAT!
www.matochro.se
Osså lite bilder...................
Våren har kommit till Kristianstad!
Och mitt bland detta underbara, underbaraste ögonstenen Emilia!
Mina älskade flickor!
Vi bestämde oss för att gå ut och äta tillsammans med mormor och jag föreslog China Wall, och så blev det. Vi hade svårt och bestämma oss för vad vi skulle äta,men till slut så hade beslutsångesten flytt sin kos!
Och så var då dagen till ända, för denna gången, och Anna-Bell ska till tåget för att åka tillbaka till Uppsala: Vi följer henne ner till bilen för Jonas hämtar henne och kör henne till Hässleholm
Kram på dej älskade snuttan från din familj! Vi älskar dej!
..........och så rullade bilen iväg för denna gången. Min vackra vuxna dotter går vidare med sitt liv. Underbart men samtidigt ledsamt! det blir så tomt!
