Om Anders, vårt "sommarbarn"!
När jag var liten bodde vi i stan och hade torp på landet. Det var riktigt mysigt!. Kallt vatten att duscha i och utedass! Livet på en pinne. Jag och pappa på en joggingtur tidigt på morgonkvisten och sen en iskall dusch! Vid den tiden av mitt liv var jag 6 eller möjligen 7 år. Pappa var militär och var med i frivilliga motorcyckelkåren (FMCK) så på sommaren hade mamma vår lilla röda "folka" och pappa hade militärhojen och körde till torpet med. När pappa var ledig körde han alla ungar en sväng på mototcykeln....................
Jag har ju inga syskon och det tänkte mina "braiga" föräldrar på. Sommaren när jag var 4 eller 5 år skulle vi få ett sommarbarn från Stockholm , under sommarveckorna. Mamma var ju hemmafru, och vi hade all tid i världen. Jag minns fortfarande färden i vår röda folka in till tågstationen i kristianstad, när vi skulle hämta Anders, vårt sommarbarn allra första gången. När vi kom till perrongen var där massor av familjer som väntade..... Jag minns fortfarande hur det kom en massa barn ut från tåget tillsammans med en del allvarsamma tanter. Barnen hade nummerbrickor/lappar som hängde om halsen,................ de var alldeles ensamma utan föräldrar...................... Mamma läste på sin lapp, vilket nummer vårt pojke skulle ha.....och så kom han då lille Anders, vår lille blonde "Stockholmspåg". Han var så välkommen till oss och vad jag minns hade vi det riktigt mysigt. Mormor hade gård och Anders som bodde i Haninge i Stockholm, i höghus, fick uppleva mycket som en livet som "en liten gåsapåg från skåne". Mormor var mycket glad för Anders, precis som vi andra. han kom tillbaka sommar efter sommar. En vinter när hans mamma opererades var han även hos oss en månad över julen. Sista gången vi sågs som barn var vi 10 år! sen blev det ett långt uppehåll....................
När jag fyllde sex år skickade Aners och Seijja en bok tll mej som hette lilla mamma. den handlade om en flicka som lekte med sina dockor som hette Anna-Bella, Bettan och Bibbi....Det är efter den boken som min Anna-bell har fått sitt namn, och jag har fortfarande kvar boken!..............
2002 kom våran Anders på besök! Då var han hemma från USA, på arbetsresa. han var gift och hade barn... det var så fantastiskt kul att träffa honom igen...och han var precis som då...............bara äldre,precis som jag!... och han var lika underfundig och pillimaris
k som han var då!
Nu har det gott ett tag i gen utan att vi setts, men jag tänker ofta på den tiden och undrar ibland om det fortfarande fnns "sommarbarn". Emilia är ju ett ensambarn precis som jag var...........................
Hej på er!
Va kul att läsa om detta :-) Det var verkligen en underbar tid dessa sommrar på "landet". Dessa år satte verkligen en prägel på mig som jag har haft nytta av under resten av mitt liv. Är helt övertygad om att min disciplin, organisation, struktur och kämparglöden som tagit mig dit jag är idag, kom ifrån Lars. Jag är så tacksam för det och njuter av mitt liv tack vare det med en fantastisk familj, underbart jobb och möjligheter till att uppleva så mycket varje dag.
Jag tänker ofta tillbaka alla underbara minnen, konstigt att man fortfarande minns så mycket och att åldern inte har tagit sin del av minnet. Man glömmer så mycket annat varje dag.
Vi måste ses snart! Om ni kommer upp till den kungliga huvudstaden någongång så är ni alltid ofantligt välkomna till oss! Det är ju mer sällan man har vägarna förbi Kristianstad men när jag har det som kommer jag självklart och hälsar på :-)
Massor med kramar!
Sommarbarnet
